Segt uppdaterat + Haiti & filmer

Jag har inte varit så aktiv, för jag har pluggat väldigt mycket och de stunder jag haft tid har jag helt enkelt inte orkat skriva.

Jag vill driva bloggen längre. berätta om saker som rör dagens samhälle, som jordbävningarna i Haiti till exempel. Dock så har jag inte varit så insatt i det. Jag lever mest på att tycker jag det är intressant så fastnar det för mig, jag kan alltså inte bara läsa en bok för sakens skull till exempel. Utan jag måste fatta tycke för den och den måste ha något att erbjuda, spänning, drama, kärlek, svek, död, allt. Lika dant med filmer och händelser.
   Visst, det är drama och död om Haiti med, men det fastnar inte för mig, utan jag tycker mer om de skapta historierna. När det gäller nu jordbävningarna och de omkring 70.000 döda så är det ju bara rörande. Jag klarar inte av för mycket sånt, typ filmer om Anne Frank och så.

För mig passade går dagens film mycket bra då. Avatar, shit säger jag bara, shit vilken fantasi James Cameron har! Visst, storyn påminner lite om Pocahontas som folk sagt, men ändå, sjukt bra. Först och främst, han har skapat ett helt nytt land, med helt nytt folk, med ett helt eget språk, med betydelse fulla symboler, sägner och berättelser och så. Sedan har han skapat alla djuren, träden och växterna, alla nya repliker, alla nya effekter, färger, ljus och ljud. Helt enkelt fascinerande!
   Det var en fin film, men ibland kände man igen sig och liksom tänkte "okej nu är det för förutsägbar.." Men det är också det fina i det hela. James Cameron som även gjort Titanic till exempel, en film om kärlek och uppoffringar, ser man många likheter till i Avatar där kärleken styr i första hand i en fantasivärld. Han har även gjort Terminator där mitt i allt, som dels med handlar om kärlek, - jag tycker faktiskt den första filmen är himla fin, med mamman och sonens bästa kompis, och hur det hela hänger ihop - men mest handlar om då robotar och domedagen och allt det här. Även med de kan man dra paralleller till i Avatar då militärerna och dess byggmaskiner kommer och förstör avaternas skog och hem. Om inte det så när militärernas robotar/maskin fordon.

Men filmen var fin, två saker som jag också gillar är när den inte är så här självklar, alltså många följer samma mönster; alla överlever, mycket kärlek, mycket sorg och mycket sex. Både i denna och Blood Diamond (tar jag som ett exempel för att den med är riktigt bra, Edward Zwick & Charles Leavitt) så är det någon i huvud/bi-roll listan som dör och inga sexscener.
    I Blood diamond har vi alltså Danny Archer, huvudrollen av Leonado Di Caprio, som dör en tapper död i slutet. Lika så i Avatar där Trudy, stridspiloten, går emot sin egen sida för att hjälpa avatarena, dör dock en snabb, men troligvis plågsam död, men stolt för sin insats åt avatarerna. Även Dr. Grace, den ganska så bittre kvinnliga forskaren dör efter en skottskada, de försöker rädda henne, göra henne till en avatar, men de var för sent. Men ändå så man kände: "Men jo, hon dog för dem, och hon gav dem större chans."
  I Blood Diamond så har jag en liten favorit replik som lyder "I like to get kissed before I get fucked.". Det säger Danny till den påstridige kvinnliga reportern Maddy ganska tidigt i filmen. De vet inte riktigt var de har varandra men relationen i det fattiga landet växer sig starkare och i slutet av filmen är det uppenbart att de är kära. Dock så är det när Danny ligger med handen innanför shortan, skottskadad, i sina sista minuter, och tar farväl av henne på telefon. Inget sex, ändå så intesivt. I Avatar så var ju dock en sexscen planerad ifrån början, men den klipptes bort av någon anledning jag inte kommer ihåg nu. Det ända man fick se var att de slängde sig i varandras armar, kysstes, och höll kvar varandra efter att ha hört det här:
Neytiri: You are Omaticaya now. You may make your bow from the wood of Hometree. And you may choose a woman. We have many fine women. Ninat is the best singer.
Jake Sully: I don't want Ninat.
Neytiri: Peyral is a good hunter.
Jake Sully: Yes, she is a good hunter. But I've already chosen. But this woman must also choose me.
Neytiri: [smiles] She already has.

Alltså filmen blir intensivare då, enligt mig i alla fall. Jag menar inte att alla filmer med en massa sexscener suger, det är ju hur många bra filmer som helt, men jag menar att det gör ändå något på sig, att det blir så ren och äkta kärlek.
 

Betyg

Är betyg rättvisa?

Min mentor påminner ständigt oss elever om att man är inte sina betyg, så även om någon skulle ha ig i det mesta, betyder det inte att den inte har några vänner, att den inte kommer bli en bra mamma eller pappa osv.

Klassen och en annan lärare har diskuterat ämnet mer idag. Är betyg rättvisa? Säger betygen allt om eleven?
I min åsikt - Nej. Absolut inte. Det finns flera personer jag känner, som har väldigt bra betyg, men som enligt mig inte alls borde ha det. Men som lärarna gillar att uttrycka sig "Dold Talang". Dem snackar ofta om att vi på inte vågar uttrycka oss själva inom ämne. Jag märkte det för första gången i höstas. När en klasskamrat - som jag beskrev ovan, inte enligt mig borde ha det betyget - läste upp en berättelse den skrivit själv. En helt vanlig svensk lektion, med kravet att lyssna på en låt, skriv ner vad du ser. Känslor, Ljus, Doft, Lukt, Smak, allt. Allt skulle stå med och förklaras. Jag som tyckte att det inte skulle bli svårt för mig, jag som älskar att skriva, märkte efter att jag läst upp den att den inte var så älskvärd som jag trott. Men denne personen som läste upp sin text, visade att den verkligen förtjänade högsta betyg.

Men resten då? Betyget på pappret. Ett vitt, tunt, själslöst papper som tillhör någon. Där står någons personuppgifter, någons mentors underskrift, och betygen. Men där står inget om hur denna personen är. Där står varken om någon skolkande översittare, ett atletisk geni, en matematiker eller en kreativ ambitiös person. Det om något borde ju stå på pappret. På pappret man får i handen bevisar det bara om man pluggar mycket, hänger med på vad lärare säger och förstår.
Vi tar ett exempel: "Per" som i genomsnitt ligger på godkänt i alla ämnen, men med ett MVG i Teknik. Han är otroligt skicklig när det gäller just Teknik, och kan dra paralleller till andra ämnen, men dock inte tillräckligt för att få så högt betyg i dem. Han söker in till stadens gymnasielinje Teknik. Men han kommer inte in där för att han inte har tillräcklig höga betyg. Dock så har ett par personer som inte har något som helst intresse för gymnasiet bara valt Teknik för att dem var tvungna att välja något. Då försvinner ju hela hans chans.
   Men om han då hade fått presentera sig själv med några meningar i ansökan så kanske han hade blivit intagen. Eller om en lärare/mentor hade fått lämna en kommentar.
   Är det rätt att han ska få sitt andra hands val - när han klart och tydligt bara ville gå Teknik - för att han har det svårt i skolan? Visst, han hade kunnat legat i allt vad han orkade. Men om han gjorde det, och inte kunde ta det längre än så, är det rättvist då? Att någon annan som kunde gått vilken linje som helst, ska ta just hans plats?

Den anonyma bloggaren

Dagens ämne:
Ungdomars sätt att använda sig av Media.

Jag som är aktiv användare av Bilddagboken blir chockad när jag ser ungdomar, nä barn, tolvåringar, som redigerar bilder och laddar upp dem. Är de verkligen så beroende? Jag menar, visst det händer att jag med har en och en annan redigerad bild. Men vissa är ju överdriva. En liten flicka som står i sitt badrum och fotar spegeln, kameran syns, blixten, en osäker pose, och sedan en massa tillskrivet efter att bilden lagts in på datorn.

Jag vet själv att folk försöker framstå som äldre, i synnerhet när de är under sexton år. Men vad är det vi alla håller på med? Redigerar bilder. Stup i kvarten. Jag känner en massa, i denna "åldern" som allihopa äger Photoshop och filmredigerar program. Jag blir alltså chockad när jag hör det.

Visst, jag är i denna "åldern", jag har flera filmredigerar program - dock inget som funkar till denna datorn - och jag vill syssla med film i framtiden. Jag vill söka till Media på gymnasiet. Men när jag tänker på det, om alla gör som jag, alltså skaffar ett redigerar program, en kamera och sedan hoppas på att komma in på media, då kommer ju hela nöjet vara förstört. Jag vill ju gå media för att jag är intresserad av det, för att jag vill lära mig och så småningom få ett jobb där inom med. Men om då alla som tror att dem kan bli det för att dem äger ett redigerar program söker in och läser vidare, då kommer ju konkurrensen bli enorm! Det är ju tyvärr bara en på miljonen som blir det inom Media och Estet. Jag menar, ungefär var tusende novell blir publicerad. Tänk då i framtiden då det mesta antagligen kommer att vara Media. Då är jag körd...